|
Original: mk248 fag gick vagen fram med tva vanner, skrev muncb, solen gick enr. himlen blev blodrod. ocb jag kande en vag av melankoli. fag stod stilla. lutade mig mot racket, dodstrott. over den blasvarta fjorden bangde blod ocb eldstungor. mina vanner gick vidare ocb jag stannade kvar, darrande av radsla. ocb jag kande ett valdigt skri utan slut som genljod genom landskapet.
|
